Laservideospelaren SONY Video Disk Player typ LDP 3300P. En finess med laservideoskivan var att man kunde göra videospel, till exempel Dragons Lair.

Laservideospelaren SONY Video Disk Player typ LDP 3300P. En finess med laservideoskivan var att det gick att göra videospel, som till exempel Dragon’s Lair.

Den lyckosamma marknadsföringen av VHS, med spelfilmer lätt tillgängliga på ett standardiserat medium, kan ha varit förebilden för introduktionen av laservideoskivan.

Rörliga bilder på skiva hade funnits redan 1927 då Fultograph marknadsfördes. Egentligen var Fultographen en fax som överförde stillbilder via radio. På 4 minuter kunde man ta emot en bild i formatet 9 x 12 cm i en apparat som kopplades till en vanlig radiomottagare. Förhoppningar fanns att detta skulle bli framtidens sätt att distribuera tidningsnyheter – direkt utskrivna vid ditt frukostbord! För att kontrollera om apparaterna fungerade hade man testbilder till mottagaren på en grammofonskiva av shellack (ofta kallad “stenkaka”) som spelades upp  med hastigheten 78 v/min. Signalen från nålen blev inte till ljud, utan reproducerade en bild på Fultographens trumma.

Det dröjde till 1961, då en teknik som använde genomskinliga skivor för optisk avläsning med laserljus patenterades, innan det blev möjligt att återge film med hög bildkvalitet. Utvecklingen tog ytterligare ett steg när Philips 1969 införde en variant med reflekterande skivor och 1978 kunde Philips och MCA (Music Corporation of America) gemensamt presentera Laser Videodisc. De första skivorna var ensidiga och man var tvungen att byta skiva för att se en hel film. På skivan lagrades filmen i analogt format (som videosignalen på magnetband). Det fanns utrymme för flera ljudspår och möjlighet till surroundljud. Särskilda spelare kunde styras av datorer. Med hjälp av instickskort i datorn visades analoga bilder och filmsekvenser upp på bildskärmen i interaktiva dataprogram som användes för bland annat undervisning och information. Shell hade kurser för sina anställda vid oljeraffinaderier och i England uppmärksammades ”Project Domesday” där samtiden dokumenterades i digital form 1986. Arkadspel som utnyttjade tekniken kom för att användas på kaféer och spelhallar, Dragon’s Lair var det första, men även “videojukeboxar” ur vilka den senaste musikvideon strömmade.

Den sista filmen på laservideoskiva, Tokyo Raiders, gavs ut i slutet av 2001 i Japan där systemet haft en bred spridning. Utvecklingen av de digitala teknikerna CD (1983) och DVD (1997) tar sin avstamp i denna teknik. Är de nu på väg att lämna oss för att ersättas av till exempel Blueray eller köpfilm via bredbandsteve?

 

Not. Bloggserien bygger på en artikel i museets årsbok Daedalus från 2006, här omarbetad och utökad, med flera nya illustrationer.