Tanborstarna kunde inte nå in i tandköttsfickorna lika framgångsrikt som tandsprutan.

Enligt Dagens Nyheters artikel om en studie av ungdomars frätskador på tänderna dricker tonåringar upp till 167 liter läsk per år.

Då kanske detta fynd från år 1938 i Tekniska museets arkiv kan komma väl till pass. Illustrationen är tagen ur en reklambroschyr för Paulins tandspruta med rubriken “Tandborsten kan ej rädda dem”. Med hjälp av sprutan var det lätt att göra rent mellan tänderna och uppe i tandgårdens skrymslen och vrår vid tandköttet. Tandsprutan kopplas till handfatets vattenkranar. Det var två kranar då, varmt eller kallt…

Gabriel Paulin var civilingenjör och uppfinnare. Den mest spridda var en teknik för barometrar med hög precision. Han tog ut flera patent omkring 1920 både i Sverige och internationellt. Tillverkning av instrument enligt “System Paulin” skedde både hos C.E. Johansson i Eskilstuna och i USA. Barometern kunde användas som höjdmätare i flygplan och uppfinningen kom verkligen rätt i tiden då flyget just börjat få luft under vingarna. Meteorologer och arkeologer var andra användare. Meteorologer kunde man förstå, men arkeologer? Paulins barometer hade så god precision att den kunde användas på marken för att registrera höjdskillnader. Sedan var inte steget så långt till en precisionsmanometer för blodtrycksmätning, det blev också en produkt från System Paulin AB.

Tandsprutan däremot fick kanske inte samma spridning. Ville man köpa en fanns det på NK i Stockholm, enligt broschyren, varuhuset hade ensamrätt på försäljning. Utanför huvudstaden var det inte lika lätt att hitta återförsäljare utan man fick vända sig direkt till civilingenjör Paulin i Nockeby. Har du kanske sett en sådan tandspruta, kanske använt till och med? Låt oss veta! En sista fråga: vem var “Lill-Greta” på bilden?