image

L.M. Ericssons fabrik vid Telefonplan. Foto: Wikimedia/ AB L.M. Ericsson

Igår den 8 mars, den första vårdagen i år, var jag på promenad med min familj. Det var inte bara vårdag, det var också internationella kvinnodagen. Det märktes inte särskilt på alla flanörer, men på ett backrön mötte vi av en händelse Hilkka, 84 år gammal och på sin dagliga cykeltur på 8 km. Kanske var det den ljumma motvinden, eller den långa backen som fick oss att stanna upp, på samma stället. Vi blev stående och bytte några ord, eller egentligen var det Hilkka som hade så mycket att berätta:

På 1600-talet byggde Gabriel Oxenstierna ett slott och en kyrka. Han sonhustru Maria Sofia de la Gardie blev änka 1648 och övertog egendomarna. Hon blev en av Sveriges största godsägare och startade tidigt industrier, bland annat vid närliggande Nyfors.

På 1600-talet byggde Gabriel Oxenstierna ett slott och en kyrka. Han sonhustru Maria Sofia de la Gardie blev änka 1648 och övertog egendomarna. Hon blev en av Sveriges största godsägare och startade tidigt industrier, bland annat vid närliggande Nyfors.

Hilkka var ung när hon kom från Helsingfors och började arbeta vid Ericssons fabrik vid Telefonplan. Där satt hon sida vid sida med enbart män, vid en avdelning som tillverkade signalsystem för trafik. Ni vet, röd och grön gubbe… Här träffade hon också sin man. Vid sidan av arbetet på fabriken hade Hilkka jobb inom vården, som “pottkurir”, dvs vårdbiträde på sjukhus.

Bostadsbristen i Stockholm var ett problem vid den här tiden. (När har den inte varit det?) När hon och hennes man under 1960-talet  länge hade hyrt ett rum, utan tillgång till kök (matbestyren fick de göra på toaletten) ställde hon utlimatum: “antingen ordnar vi bostad nu, eller så åker jag tillbaka till Finland”.

I det tidigare lantliga Tyresö strax utanför Stockholm hade förstadsbyggandet kommit igång. Axel Wenner-Gren hade byggt en fabrik för att tillverka framtidens datorer, Wegematic. När utvecklingen gick snabbare än detta svenska initiativ hann med lades tillverkningen ned. Fabriken köptes av AB L.M. Ericsson 1963. Samhällets flerbostadshus byggdes upp av HSB och av Familjebostäder. Runt Tyresös nya huvudort Bollmora erbjöds tomter för hugande spekulanter att bygga i egen regi.

Hilkka och hennes man köpte en tomt i Fårdala omkrign 1967, deras hus blev det första på gatan. Nu sökte Hilkka jobb vid Ericssons Bollmorafabrik. Med 15 års skola och erfarenhet som chefssekreterare vid Wärtsilä kunde hon faktiskt välja vad hon ville jobba med. Det blev inom marknadssidan, att kunna fem språk var en fördel och när lönen sattes var varje språk värt 50 kronor. Per månad.

Hilkka bor kvar i huset, ensam sedan maken för några år sedan gick bort och tar sina dagliga cykelturer. Så vill jag vara när jag blir gammal, tänker jag. Kärnfrisk och med mycket att berätta. Jag tackar för det intressanta samtalet och för att jag fick ta del av all hennes erfarenhet. Hilkka övertygade mig att bara man vill, och bestämmer sig, så kan man nå förändring. Så alla ni tjejer, kvinnor, som jobbat i mansdominerade branscher, ni har hjälpt till att förändra världen, berätta!