Detta är den andra av totalt två bloggartiklar om Connection Machine. Del 1 går att läsa här.
I Tekniska museets utställning HyperHuman (invigd i mars 2020) står en stor svart kub bestående av åtta kuber och med tusentals blinkande röda punkter. Detta är ett av endast 70 tillverkade exemplar av parallelldatorn Connection Machine 2 (CM-2), som utvecklades av den amerikanska superdatorutvecklaren Thinking Machines Corporation och lanserades 1987. Maskinen skänktes till Tekniska museet av Parallelldatorcentrum vid KTH 2009.
CM2 var en vidareutveckling av den epokgörande CM1-datorn som var den första parallelldatorn. Upphovsmannen, Danny Hillis, ville skapa en dator för artificiell intelligens och han ville att den skulle efterlikna den mänskliga hjärnans sätt att tänka genom en mängd simultana processer i hjärnans neurala nätverk. Detta ville han åstadkomma genom att parallellkoppla tusentals små processorer som tillsammans skapade ett artificiellt neuralt nätverk.
Inte bara skulle detta härma hjärnans uppbyggnad. Genom att bygga datorn som ett nätverk av processorer skulle Hillis också komma runt ett problem känt som von Neumanns flaskhals. Den ungersk-amerikanske matematikern John von Neumann anses av många som den som först formulerade en dators grundläggande arkitektur, den så kallade von Neumannarkitekturen. Enligt denna arkitektur består datorn av en processor, ett arbetsminne, en styrenhet och ett användargränssnitt. Processorn arbetar mot arbetsminnet och oavsett hur kraftfull processorn än är så är den inte snabbare än förbindelsen till arbetsminnet. Problemet blev känt som von Neumanns flaskhals. Det var detta som Hillis ville komma runt genom att dela upp processorkraften i tusentals mindre parallellkopplade processorer. På detta vis skulle även kopplingen mellan arbetsminne och processorkraft delas upp i tusentals kopplingar.
Ett problem med den stora mängden processorer var hur de rent praktiskt och teoretiskt skulle kunna parallellkopplas. Processorerna var monterade på chip som rymde 16 stycken processorer, vilket betydde att 4096 chips behövde parallellkopplas. Nobelpristagaren Richard Feynman, som sommarjobbade på Thinking Machines Corporation, kom på att chipen borde kopplas som en hyperkub i tolv dimensioner. Thinking Corporations chefsformgivare Tamiko Thiel har i illustrationerna nedan skissat upp tanken kring hyperkuben. I denna kub av kuber utgörs varje kubs hörn av ett chip med 16 processorer. Varje chip är i sin tur direktkopplad till 12 andra chip.
Danny Hillis var bestämd med att datorns utseende skulle sticka ut och inte se ut som ytterligare ett kylskåp. Han ville dessutom att den inte skulle vara för hög. Höjden skulle kännas mänsklig snarare än respektingivande. Thiel gav därför maskinen samma höjd som henne själv, 158 cm. Hon var också mycket inspirerad av funktionalismens credo att form följer funktion och ville att datorns form skulle berätta något om dess funktion. Ganska tidigt i projektet kom hon därför att umgås med tanken att ge datorn en kubisk form och att den skulle se ut som en kub av kuber, precis som hyperkuben.
I de åtta kuberna som tillsammans utgör Connection Machines kub av kuber går det att genom ett semitransparent ytskikt se totalt 4096 röda dioder lysa i 32 rader och 16 kolumner för varje delkub. Varje diod motsvarar ett chip och visar aktiviteten i datorn. I vart och ett av kuberna sitter 16 mönsterkort och en huvudprocessor. Varje mönsterkort innehåller 32 chip och alltså lika många dioder. Det svarta semitransparenta plexiglaset skapade en känsla av mystik och de blinkande dioderna en känsla av liv samtidigt som de synliggjorde hur datorns processorer arbetade.
Den funktionalistiska minimalismen i formen hos Connection Machine och insikten att en dator kan ha ett inspirerande formspråk sägs ha fångat Steve Jobs och påverkade också formen till hans dåvarande datorprojekt NeXT Cube (1990), som liksom CM-datorn hade formen av en svart kub. Minimalismen och formfaktorn har sedan blivit något av ett kännetecken genom hela Apples produktkatalog sedan Jobs återvände till företaget 1997 och har därifrån sedan spridit sig även till andra företag.
Connection Machine har ställts ut på Museum of Modern Art i New York för sin nyskapande och inspirerande form och på en rad amerikanska IT-museer på grund av dess för sin tid nydanande tekniska funktioner. Tekniska museet är det enda museet i Europa som äger en Connection Machine och vi visar den i vår utställning HyperHuman. Där bidrar den till berättelsen om mänsklighetens ambitioner att skapa en artificiell intelligens.
Facebook
Youtube
Lämna ett svar