Idag fick vi en fråga om ett oidentifierat föremål. Det är alltid spännande, och ibland alldeles omöjligt. Men denna gång blev det träff. Föremålet ifråga, en hopfällbar tångliknande konstruktion med siffror på skänklarna visade sig vara en myntvåg med en massa spännande historia i sig! Den är inte från våra breddgrader utan härstammar från det Osmanska riket, ungefär Turkiet idag. Man kan anta att den är tillverkad någon gång mellan 1870 och ca 1910. Ett av myntslagen fanns inte före 1866 och det Osmanska riket klingade av vid tiden för första världskriget.

Siffrorna på skänklarna, 88-100-110 respektive 44-51-55 är till för att väga vissa typer av mynt. På det viset kunde man undersöka om de är äkta och av rätt metall. Myntförfalskning är lika gammal som myntet. Siffertalen anger i detta fall hur många piastrars värde mynten som vägs har. När man håller i ena skänkeln och lägger ett mynt på vågen ska den väga jämnt.

Talet 100 och 50 är för turkiska piastrar, talet 1 österrikisk dukat motsvarade 51 piastrar, 1 eller 1/2 brittisk sovereign vilka var värda 110 respektive 55 piastrar. Vågen kunde därför också sägas hålla reda på växlingskurser mellan valutorna. Den sista valutan som gick att väga, med värdena 88 respektive 44 piastrar var 20 eller 10 lire från den Latinska myntunionen. I dessa Eurons kristider kan det vara intressant att veta att mellan 1866 och 1927 ingick Frankrike, Belgien, Italien, Grekland och Schweiz i en myntunion, och att Finland gick med i denna 1877.

Pengar är en av de 100 viktigaste innovationerna enligt museets undersökning. I utställningen 100 innovationer finns pengar med i många andra innovationer. Eller kanske bristen på pengar har påverkat dem? Nöden lär ju vara uppfinningarnas moder. Under drottning Kristinas tid sökte man efter nya silverfyndigheter i Bergslagen för att rädda statskassan. Grythyttan fick stadsrättigheter 1641 eftersom det verkade lovande med nya fyndigheter i trakterna. Tyvärr var det inte så bra som man hoppats och 1682 drogs rättigheterna in.

I brist på den ädla metallen, den svenska valutan var Riksdaler silvermynt på den tiden, började man göra kopparmynt som var stämplade som silvermynt. Det innebar att de var lite större, eftersom kopparn inte var lika mycket värd och till en början fungerade det nog rätt bra. Men eftersom koppar var lättare att få tag på (Stora Kopparberget i Falun hade en blomstringstid då) och silver däremot inte var lätt att hitta i tillräcklig mängd, fick vi två valutor med olika inflation i. Om man lånade ut i silvermynt, ville man inte ha tillbaka samma belopp i kopparmynt.