Andning är något vi inte behöver tänka på så mycket. Den sköter ju sig själv. När vi vill kan vi hålla andan ett tag, men inte så länge. Kroppens reflexer att fylla på med nytt syre är starka. Musklerna drar ihop sig och ger mer utrymme för lungorna. Undertrycket i dem gör då att luft sugs in och fyller de små lungblåsorna – alveolerna – så att syret kan tas upp av blodet. Sedan trycker musklerna ihop lungorna och vi kan andas ut.
Liv och andning hör självklart samman och det är också något vi ser i föreställningar som att ”anden” lämnar oss när vi dör. Vi dör om vi inte längre kan andas. Idén om att kunna hjälpa till med andningen uppkommer på 1670-talet då den engelska vetenskapsmannen John Mayow som forskat på andning föreslår att använda ett yttre undertryck som hjälp för inandning. Det dröjer till 1832 innan vi hittar en beskrivning på en andningsmaskin med denna princip.
Det fanns många tillfällen där en andningsmaskin kunde behövas. Gruvarbetare i koldistrikten kunde drabbas av giftig kolmonoxid och få hjälp med andningen. Nyfödda kunde också behöva hjälp med andningen. En särskild handdriven modell i barnstorlek med en bälg för att variera trycket uppfanns omkring 1870.
Det stora genombrottet för andningsmaskinen kom med poliosmittan. Polio som också kallades barnförlamning orsakas av ett virus som först infekterar luftvägarna. I vissa fall sprider sig detta virus till ryggmärgen och kan orsaka förlamning. Det är ett mycket smittsamt virus och drabbar ofta barn. Den sydafrikanske läkaren Stueart föreslog 1918 att en andningsmaskin skulle användas vid behandling av förlamning genom polio.
Järnlungan provades på en åttaårig poliosjuk flicka 1928 i Boston, USA. Den var en kammare av järn med en luftpump som förändrade lufttrycket i kammaren. Patienten hade huvudet utanför lungan och kroppen på insidan. När trycket i järnlungan sjönk, vidgades patientens lungor och luft kom in. Sedan höjdes trycket och patienten andades ut. Fler länder följde efter och utvecklade varianter av järnlungan. Sjukhusen fyllde salar med rader av järnlungor när polioepidemier gick över världen vid mitten av 1900-talet. Miljoner människor drabbades och de som överlevde kunde få men för livet. För några innebar det att de var beroende av järnlungan för återstoden av sitt liv.
I Sverige kulminerade polioepidemin 1953, med femtusen smittade. Tretusen drabbades av förlamning. Det var först under 1950-talet som fungerande poliovaccin utvecklats. I Sverige infördes allmän vaccination mot polio år 1957. Därmed behövdes inte järnlungan på samma sätt. Kampen mot barnförlamning har pågått över hela världen länge och tack vare vaccinering anses sjukdomen nu utrotad i de flesta länder. Endast två länder, Afghanistan och Pakistan, hade fortfarande utbrott av poliosmitta 2018.
Polioepidemierna och den stationära järnlungan var också drivande faktorer när respiratorn utvecklades. Det behövdes något som var mer flexibelt. En modell som blev framgångsrik utvecklades av Carl Gunnar Engström, som var infektionsläkare på Stockholms epidemisjukhus. Detta sjukhus öppnade 1893 och skulle ge vård vid epidemier som till exempel difteri, scharlakansfeber, smittkoppor, tyfus och kolera. Maskinen fick benämningen Engstrom Universal Respirator och bestod av ett bälte som direkt påverkade bröstkorgen med ett tryck så att patienten utandades. När trycket avlägsnades andades patienten in igen. Luften kunde komma naturligt genom näsan, eller genom en tub som förts in i luftröret genom ett hål i halsen. Nu kunde patienten ligga i en sjukhussäng vilket underlättade vården. Den första patienten som behandlades hade legat tio år i en järnlunga men drabbats av njurstenskomplikationer. Engströms och andras utveckling av respiratorn förpassade med tiden järnlungan till historien.
Vid epidemier, som med Coronaviruset i början av 2020, finns det en risk att respiratorerna på våra sjukhus inte räcker till. Det svenska företaget Getinge är ett av de större inom tillverkning av respiratorer. När det uppstod ett stort behov av respiratorer har bilproducenter världen över erbjudit sig att tillverka sådana för att öka produktionen. Möjligheten har uppstått eftersom bilproducenterna fått brist på bildelar när till exempel de regioner i Kina där de tillverkas satts i karantän.
Facebook
Youtube
Lämna ett svar