Kassettdäck Yamaha TC-800

Mario Bellini designade kassettdäcket TC-800D för Yamaha 1976.

Den italienske formgivaren Mario Bellini var verkligen i ropet i början av 1970-talet. Han hade börjat sin bana som arkitekt och sedan arbetat för Olivetti med att formge deras produkter från och med 1963 när han vid 38 års ålder startade den egna designbyrån Studio Bellini vid sidan av. Flera av de produkter han formgivit var till för det moderna kontoret som elektroniska kalkylatorer och elektriska skrivmaskiner, samtidigt var han verksam inom stadsplanering och som arkitekt.

Yrket som formgivare av industriprodukter hade inte så många år på nacken när Bellini började sin bana. Lars Magnus Ericsson ritade på 1880-talet själv några av de klassiska telefonapparaterna. Telegrafverket anlitade arkitekten  Isak Gustaf Clason under 1890-talet för att ge verkets första telefoner form. Många räknar Raymond Loewys redesign av Gestetners duplikator 1929 som början för industridesign. Han “klädde in” en förhållandevis naken teknik i ett hölje på ett sätt som inte förekommit tidigare. Om bland annat detta berättar Lasse Brunnström i Telefonen: en designhistoria.

När Japans industriella utveckling efter andra världskriget började ge exportframgångar på den europeiska marknaden kanske det låg nära till hands att anlita designers som var på modet i Europa. Mario Bellini engagerades av Yamaha vid mitten av 1970-talet för att finna en ny form för ett kassettdäck av den traditionella typen, med aluminiumfront och tänkt att stå i en stapel av apparater med en skivspelare ovanpå. Resultatet blev annorlunda för att vara Yamaha, men rätt typiskt för Bellini om man ska döma av flera av Olivettis bordskalkylatorer.

En  av Bellinis mer egensinniga idéer är bilen Kar-a-sutra, en studie i samarbete med Citronën och Pirelli som visades på utställningen Italy: the new domestic landscape på MoMA 1972.  Kar-a-sutra såg väl ingen rulla på gatorna, men som det beskrivs: den var tänkt som en mångsidig bil för att både åka och bara vara i, samtala, ha sex, köpa en häst eller ett piano på vägen… Kanske en del av linjerna går igen i Renault Espace från 1984? Bellini var rådgivare åt den franska biltillverkaren 1978-1982.

En annan bil som kan förknippas med heta känslor var Venus Bilo som designades av Gustaf L.M.  Ericsson (son till den L.M. Ericsson) och byggdes på ett Volvo PV653-chassi av G Nordbergs karosserifabrik 1933. Känslorna för denna bil var nog inte tänkta att ta samma fysiska uttryck, som 40 år senare i Bellinis Kar-a-sutra…

Mario Bellinis karriär skildrades 1987 i en retrospektiv utställning vid MoMA i New York. Där har man lång tradition av att samla och visa hela världens design. Här i Sverige är frågan mer öppen, trots god tradition av utredande om vikten av designhistora. Röhsska museet i Göteborg fick ett nationellt uppdrag att bilda ett nätverk, men det kom fler alternativ till ett svenskt designmuseum. Bland alla förslag till placering av ett designmuseum har tomten bakom Nationalmuseum i Stockholm förekommit. Samma tomt som tidigare funnits på förslag för ett nytt operahus eller senare Nobel Prize Center. Se denna motion.

Tekniska museet har förstås många föremål som är designade, och som kan belysa designhistorien. Utställningarna har oftast många aspekter att ta hänsyn till och formgivningen är i många fall inte det sammanhållande temat. Det finns undantag. Det vore ju väldigt bra om det någon gång kom till stånd ett designmuseum där även föremål ur Tekniska museets samlingar kunde visas i ett formhistoriskt sammanhang.