Som ett rop om hjälp löd frågan till oss på museet:

”Har i gömmorna hittat en dubbeltriod , 12AT7, som övrig text finns ”S E R” och ”SWEDEN”. Det är ett glasrör med B9A sockel, alltså från efterkrigstiden. Jag undrar om någon hos er känner till om vi haft produktion av elektronrör i
Sverige eller om vi låtit producera rör som märkts som svenska. Vad står ”SER” för, det måste varait ett varumärke eller liknande? Jag har letat på Internet, men hittar inga ledtrådar.”

Då är det ju tur, att museet har litteratur! I jubileumsskriften LM Ericsson 100 år, band 2 ”Räddning. Återuppbyggnad. Världsföretag. 1932-1976” av Artur Attman och Ulf Olsson, från 1976 står det om SER.

Aktiebolaget Svenska Elektronrör(förkortat SER), bildades 1938 för att tillverka elektronrör i Sverige för användning i långdistanstelefonin. Bolaget var dotterbolag till LM Ericsson som vid denna tid hade många grenar inom verksamheten. Det allt mer utbyggda telefonnätet landet runt krävde förstärkare på samtal över längre avstånd och man kunde också beställa samtal till utlandet. Under 1930-talet började man även använda högfrekvenstelefoni dvs överföring av flera ”kanaler” på samma ledning vilken behövde elektronisk utrustning med elektronrör för modulering av bärfrekvenserna. Radiotekniken gick också framåt och behoven av elektronrör till mottagare och sändare ökade. Svenska Radioaktiebolaget var ett annat av LM Ericssons dotterbolag.  Upptrappningen inför andra värdskriget märktes och man ville förekomma hotet om en eventuell avspärrning vid en europeisk konflikt.

Från krigsutbrottet 1939 blev SER en viktig leverantör av elektronrör för moderbolaget och vid årsskiftet 1941-42 började man även möta efterfrågan hos radioindustrin, eftersom de utländska producenterna inte längre kunde leverera. I viss mån kunde LM Ericsson kompensera den sjunkande exporten till följd av värdsläget. Ett problem med tillverkningen av elektronrör var att det rådde brist på material men SER tillverkade rör som motsvarade de vanligast förekommande typerna. För att bereda sig på läget efter kriget ansökte LM Ericsson att staten skulle lägga ett tullskydd på 30% för importerade rör. Källorna anger inte om företaget fick ansökan bönhörd, däremot drogs tillverkningen ner kraftigt 1948. Några år in på 1950-talet tillverkade SER även transistorer, på försök åt LM Ericsson, till ett pris av tusentals kronor per styck!

Som en epilog kan tilläggas att SER 1967-68 slogs samman med det svenska komponentbolaget Rifa. Det bolaget fick sedan heta Rifa och var ett av de första företagen som etablerades i Kista. Produktionen bestod i komponenter för elektronikindustrin, såväl elektronrör (i början) och transistorer som kondensatorer och andra passiva komponenter. Här fanns under 1970-90-talen en fab för tillverkning av halvledare och komponenter, som senare verkade under namnet Ericsson Micro Components. Historien om Rifa finns att läsa i:

Kretsbilder : en kavalkad genom Ericsson Components första 50 år / text: Kåbe Lidén (1992)

Slutligen köptes verksamheten upp av tyska Infineon, en avknoppning av Siemens halvledartillverkning. Men det är en helt annan historia.