Bara fem minuter till..

Bara fem minuter till..

Som skjuten ur en kanon eller en sakta och utdragen hasning. Oavsett hur just du tar dig upp ur sängen på morgonen, när larmet ljuder för att låta oss veta att det är dags att börja dagen, är det för många av oss inte helt främmande att sömndrucket försöka lokalisera någon form av snooze-funktion. ”Bara fem minuter till” är ord som mången gång sluddrats fram bland täcken och kuddar. Vissa gånger kanske det är precis vad vi behöver, andra gånger kastas alla tänkbara varianter av olika förbannelser över snooze-knappens tillkomst när en med ena skon ännu i handen kraftigt försenad rusar mot busshållplatsen.

Både vän och fiende, förförisk och tilltalande, lockar den ofta till en förflyttning bort från det brutala uppvaknande vi egentligen befinner oss mitt i. Med en enkel knapptryckning kastas vi tillbaks till den där varma, avslappnade miljön vi alldeles nyss befann oss i. Och så här kan det fortgå i femtonminutersintervaller eller liknande, antingen tills inget annat val än att stiga upp finns, eller tills att chocken över att återigen ha försovit sig drabbar en.

Idag fyller den alltså 60 år. Den lille gynnaren. Snooze-knappen. Vad vore mer passande än en liten enkel tidslinje över den, med början vid dess födelse? Håll till godo!

Den 8 juni 1956 föddes snooze-knappen. Det blev då möjligt att köpa väckarklockor med namnet Telechron 7H241 som med ett knapptryck flyttade fram ringsignalen med 10 minuter. Detta blev en försäljningssuccé. Det var Thomas Edisons firma General Electric som lanserade väckarklocka med denna nya innovation – snooze-knappen. Modellen sades vara ”den första mänskliga väckarklockan”.

Dåtidens största konkurrent på klockmarknaden var den legendariska klocktillverkaren Westclox, som bland annat hade fått leverera det stora klocktornet i vänthallen till Grand Central Terminal på Manhattan. Westclox svar på snooze-knappen, var drowse-knappen. Väckarklockor med drowse hade i stället två knappar som gjorde det möjligt att välja mellan 5 och 10 minuters framflyttning av tiden. De två knapparna liknades vid djävulens två horn som tvingade fram ett ställningstagande till när morgonens verklighet bröt in.  Efter drygt 40 år bytte dock Westclox ut ordet drowse på sin knapptryckartjänst mot det mer allmänt vedertagna snooze.

Redan innan 8 juni 1956 hade många försök gjorts att förnya väckarklockans sätt att få folk upp ur sängen och flera tillkom därefter:

  • 1877 kom en väckarklocka där en tändsticka på morgonen mekaniskt drogs mot ett plån som tände en fotogenlampa då det var dags att vakna.
  • Under 1600-talet började dagen för vissa med salut! Detta med hjälp av en klocka bestående av ett urverk och avfyrningsmekanismen från en flintlåsbössa. När väckarklockans larm aktiverades slog flintlåset till en liten krutladdning och resten är.. ja, historia.
  • 1910 tillverkades den kraftfulla väckarklockan Tug-a-Slug-a-Bed som med hjälp av en tråd ryckte sin ägare i tån när det var dags att stiga upp (någon annan som osökt tänker på Kalle Ankas julafton?).
  • Några nutida varianter av okonventionella väckarklockor värda att nämna är: The Flying Alarm Clock, där väckarklockan skickar iväg en drönare i sovrummet när det är dags att kliva upp. Eller varför inte Gauri Nanda och hennes Clocky? En liten segwayliknande farkost utan handtag som när det ringer beger sig av från nattduksbordet, hoppar ner på golvet och med full alarmsignal försöker gömma sig i något hörn för att undkomma sin yrvakna (j)ägare.

Den medvetenhet eller frånvaro av medvetenhet som snooze-knappen är en symbol för, gör det möjligt att förflytta sig mellan två världar, från en gryende verklighet till drömmarnas rike. Denna knapptryckning innebär för många en direkt teleportering bort från den verklighet en vaknar upp i.

Grattis på 60-årsdagen älskade snooze-knapp, och fortsätt hålla drömmen levande!