Hur ska man hantera en skrivautomat?

Vid sidan av skrivbordet, på ett litet rangligt bord med hjul, var IBM:s elektriska skrivmaskiner vanliga på kontoren.

Den första användbara modellen av elektrisk skrivmaskin kom 1914. Nyheten öppnade för ytterligare utveckling av tekniken:

Det blev möjligt att ge samma anslag för alla tangenter vilket innebar mindre belastning på maskinskriverskans fingrar. Skrivhastigheten ökade och maskiner utvecklades med utbytbara typsnitt och teckenanpassat breddsteg, som IBMs ”Model A Standard Electric typewriter” från 1948. IBMs Selectric från 1961 hade ett system med skrivkula och var en mycket robust modell som även fick inbyggt raderband 1973.

Skrivmaskinsmodellen ”Mag Card”, också från IBM, var en nästan-dator och kunde lagra 8000 tecken, motsvarande en A4-sida, på ett magnetkort från vilket det kunde skrivas ut eller redigeras. Den kallades ”kulan”, var en stor investering. Sekreterare som använde den hade en egen användarförening. Maskinen som kom 1974 grundade sig på Selectric-modellen, men den separata minnesenheten var 70 cm hög och 30 cm bred, med en springa att mata in magnetkorten i. Den samtida mikrodatorn Altair hade samma dimensioner.

Skrivmaskiner utrustades med programmerade funktioner för att konkurrera med de första persondatorerna. En del maskiner hade minne för den senaste raden och teckenfönster så att man kunde skriva rent innan raden skrevs ut, andra hade minne för två rader. Ericsson 8001 från Facit/Ericsson var avancerad med floppydrive och datorskärm. Med ordbehandlingssystemet 6602 kunde man välja att använda den som ordbehandlare eller enbart som skrivmaskin.

Philips ordbehandlare P5021 var en av de vanligare då skrivmaskinerna började maka på sig för den nya digitaltekniken. En dator? Det beror på hur man ser det. Då såldes den som ordbehandlare och hade begränsade möjligheter att utföra andra uppgifter. Ett kundregister kunde man ha, och skriva ut massbrev på en snattrande nålskrivare. Televerket samarbetade med Philips om en version som också kunde anslutas till ett särskilt datanät, Teletex. Det var en förbättrad version av Telex, de gamla fjärrskrivmaskinerna. Samtidigt kom en annan teknik framrusande och ändrade historiens lopp.

Persondatorn kom 1981 och tog snart överhanden. Idag producerar datorer i nätverk världen över oräkneliga dokument med text i en aldrig sinande ström. Är då skrivmaskinen att betrakta som död? Här, i vår datoriserade västvärld, använder många författare skrivmaskin. Kanske ger det dem en bättre kontroll över resultatet. I de delar av världen där infrastruktur som elektricitet och Internet inte existerar används ännu skrivmaskinen, i gott sällskap med den gamla räknesnurran. Den som vill använda sin gamla skrivmaskin till paddan kan köpa en byggsats för att modifiera maskinen så att den blir USB-kompatibel.

Not. Bloggserien bygger på en artikel i museets årsbok Daedalus från 2006, här omarbetad och utökad, med flera nya illustrationer.