Landsbygdens industriella revolution

Denna ånglokomobil byggdes 1861 vid Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna och användes av olika ägare fram till 1925. Man föreställer sig ofta att den industriella revolutionen var något som inträffade i städerna, men var verkligen industrialiseringen så exklusivt urban?

Det kan vid första anblick se ut som att industrialiseringen och ångkraften främst var ett urbant fenomen, men Sverige var vid den här tiden fortfarande ett jordbrukssamhälle, så att effektivisera och industrialisera jordbruket var en central förutsättning för den urbanisering som skedde. Det första skedet i detta var skiftesreformen 1827 då man omfördelade åkermarken och samlade varje jordbrukares åkermark på en plats snarare än att de låg utspridda som man gjort tidigare. Detta bidrog till ett mer effektivt jordbruk, men förde också med sig att de bönder som tilldelats sämre åkermark blev tvungna att sälja och antingen börja jobba för en annan, mer lyckligt lottad bonde eller söka sig in till städerna.

En av de uppfinningar som var en stor del av industrialiseringen av jordbruket var ånglokomobilen. En flyttbar ångmaskin på hjul som kunde flyttas ut dit där den behövdes och sen användas för att driva till exempel sågar, tröskverk eller pumpar och med hjälp av vajrar så kunde den också dra jordbruksredskap som ångplogar. Det var först och främst rikare storbönder som ägde sina egna lokomobiler, bland mindre jordbruk så var det istället vanligare att man hyrde in en lokomobil för ett visst arbete som sedan kunde transporteras till någon annan gård där den behövdes. Den typ av lokomobil som visas ovan kunde ge upp till 8 hästkrafter. Men lokomobilen var inte den enda innovationen inom jordbruket utan det var en rad av nya redskap och verktyg som bidrog till att jordbruket effektiviserades.

Genom denna industrialisering och effektivisering av jordbruket så behövdes färre och färre arbetare på åkrarna samtidigt som det blev större avkastning och mer mat åt folket. Många av de som inte ägde sin egen mark, till exempel torpare och statare, som tidigare arbetat åt landägande bönder fick då söka sig till städerna. Detta resulterade i den urbanisering som gjorde industrialiseringen av Sverige möjlig och den större tillgången på mat bidrog till befolkningsökning vilket i sin tur innebar ett större behov av industriell massproduktion.