När telefonen uppfanns på 1870-talet förändrades vårt samhälle. Teknik ger förutsättningar för hur vi kommunicerar och vår relation till tekniken präglar också vårt språk. Den första telefonkiosken i Sverige sattes upp 1901 och under en lång tid var telefonkiosken en viktig plats för att bli nådd och nå andra. Bilden av hur Stålmannen byter om i en telefonkiosk har för alltid etsat sig fast i det kollektiva minnet. Telefonkiosken är kanske rentav ett av 1900-talets mest ikoniska föremål? 2016 skrotades den sista telefonkiosken i Sverige och vi frågar oss; vad händer med föremålen när tekniken förändras? Vilka minnen har du av telefonkiosker och hur skulle du vilja se föremålen användas i vår samtid? Följ med oss på en resa i telefonkioskens fotspår.

Telefonin i Sverige

Det första telefonsamtalet i Sverige ägde rum 1877 och gick från Grand Hotel i Stockholm till Telegrafstationen i Gamla Stan. Tre år senare öppnades det första telefonnätet i Stockholm. I telefonkatalogen från samma år fanns det 156 abonnenter. Den nya tekniken förändrade vår livsstil och gjorde att vi kunde prata med varandra utan att befinna oss på samma plats, en kommunikationsrevolution! I Sverige fick telefonen en snabb tillväxt och telefonföreningar bildades över hela landet som byggde egna telefonnät. 1880–1885 ökade antalet stockholmare med 30 procent och under samma period blev Stockholm både den telefontätaste och telefonrikaste staden i världen. Telefonen förändrade vår livsstil precis lika mycket som dagens mobiltelefoni har förändrat oss idag. Om detta handlar Jan Garnerts bok ”Hallå! – om telefonens första tid i Sverige, citat från sid. 110:

 ”Med teletekniken inlemmades också det mänskliga talets och samtalets naturliga förutsättningar i ett tekniskt system. Produkten som genererades, så att säga, var nya samtalsmöjligheter. Både de strömmande vattnen och människors naturliga ordflöde frigjordes därmed från att ha sina biologiskt sett naturliga förutsättningar och leddes via ett tekniskt system in i nya banor.”

Telefonkioskernas historia

Telefonkiosker började sättas upp i Sverige år 1901 av Telegrafverket ”för att bereda allmänheten så bekväm tillgång som möjligt till Verkets telefonautomater”. Antalet telefonkiosker ökade stadigt fram till början av 1980-talet då det fanns 44 000 runtom i Sverige. Under en lång tid var det mynt som gällde som betalningsmedel och sedan kom telefonkorten och på slutet försökte Telia hålla liv i telefonkioskerna genom att göra dem till surfpunkter.

Telefonkioskernas utseende och material har varierat genom åren. I början var kioskerna tillverkade främst i järn och trä och därefter i stål och betong och senare i hårdplast. Kioskernas färger har också varierat och från 1959 användes så kallad televerksorange för en bra synlighet.

Pagodkiosk ur Tekniska museets samlingar. Fotograf: Peter Häll, Tekniska museet.

Telefonkiosken i förändring

2016 skrotades den sista telefonkiosken i Sverige. Men trots det finns ett antal kvar av kulturhistoriska skäl, dock utan telefoner i. Främst är det Pagod-telefonkiosker, årsmodell 1901, som bevarats i vår offentliga miljö. En vacker kiosk med plats för både paraply och cigarr med en stomme av järn, ett tak av koppar och en spira av brons och en matchvikt på 395 kg! Telefonkioskerna är uppskattade av turister och enligt Nils Olander, tidigare intendent på Tekniska museet, symboliserar telefonkioskerna att Sverige var ett framgångsrikt telefonland. På så sätt är telefonkioskerna en viktig del av vårt kulturarv som är väl värd att bevara.

Minnen av telefonkioskerna

Under Arkivens dag 2019 visade vi upp arkiv och föremål på temat vardagsteknik vi glömt. Vi pratade med besökarna om deras relationer och minnen av telefonkiosken. Många var nostalgiska och berättade om ett samhälle där man var fri på ett annat sätt då telefonen inte alltid var med en i fickan. Några andra mindes skadegörelse, klotter och nerkissade telefonkiosker. En annan mindes tv-programmet På rymmen som sändes på fredagskvällar 1997 till 1999 med Martin Timell som programledare där personer rymde och gömde sig i en telefonkiosk. Någon berättade om hur de hade busringt från telefonkiosken. Men vad har då dagens barn för bild av telefonkiosker? En nioåring som jag pratade med sa att förr i tiden pratade folk i fred i speciella små hus och inte ute bland folk som idag. Telefonerna ”bodde” alltså i egna små hus och det var lugnare då eftersom man på det sättet varken störde eller stördes av andras telefonsamtal.

Telefonkiosker förekommer även i vår populärkultur, i serier och filmer, läs mer i ett tidigare blogginlägg om våra de bästa telefonkioskupplevelserna.

Kioskernas estetik inspirerar ännu idag, t.ex. i form av ett förvaringsskåp i ett barnrum där en bloggare fick inspiration från gamla telefonkiosker.

Bildkälla: Sköna hems blogg 2015

Ett annat öde för telefonkioskerna är att omvandlas till bokkiosker vilket skett på flera platser runtom i landet. Ett litet ”minibibliotek”, en plats där vi kan ta del av och dela litteratur med varandra, dygnet runt. Kanske finns det fler sorts kiosker vi kan skapa av gamla telefonkiosker? Sticklingsbytarkiosk? Kläd- och skokiosk? Filmkiosk? Leksakskiosk? Pysselkiosk? Matkiosker där affärer/privatpersoner kan ställa mat istället för att slänga den? Cykelreparationskiosk? Vilka minnen har du av telefonkiosker och hur skulle du vilja se föremålen användas i vår samtid? Hör gärna av dig till oss på samlingsinfo@tekniskamuseet.se

Källor:

Bok: Hallå! – om telefonens första tid i Sverige av Jan Garnert

Artikel: Telekommunikation i Sverige under 140 år av Karl Väinö Tahvanainen

Artikel: Telefonen ur utställningstexten från 100 innovationer

Webbsida: https://www.redkioskcompany.co.uk/