Tack vare Kungliga bibliotekets tjänst Digitaliserade svenska dagstidningar får vi anledning att uppmärksamma några klenoder. Vi fick frågan:

Hej!

Fredrik heter jag. En notis bifogas om paret Egnell-Holmström som gör en promotiontur för sin telefonuppfinning våren 1909. Det står dock inte vad det rör sig om. Vet ni det? Åh, det är ingen brådska i världen med svaret!

Ni kan gott lura på det ett tag.

Mvh

 

Notis i tidningen Kalmar 1909

Notis i tidningen Kalmar 1909

Tidningen Kalmar har i en notis från 1909 snappat upp nyheten från Stockholm, intresset för att få bättre kontakt med Kungliga huvudstaden bör ha varit stor vid tiden. Möjligheten att använda telefon över längre avstånd begränsades att signalerna dämpades ut. Överingenjören Carl Egnér och byrådirektör J Gunnar Holmström utvecklade mikrofoner som kunde lämna starkare talström än vanliga mikrofoner. Deras starkströmsmikrofoner kunde öka räckvidden till det dubbla.

Många sökte lösningar på långdistanstelefoni innan elektronröret gör sitt intåg som förstärkare i telefonöverdrag. Egnér och Holmström gjorde lyckade försök 1909 mellan Stockholm och Berlin samt mellan Sundsvall och Paris, ett avstånd på 2851 kilometer.  För att deras mikrofoner skulle fungera som tänkt måste ledningarna vara helt felfria och välisolerade. De måste också vara “skruvade”, dvs att ledningarna bytte plats mellan stolparna så att de inte gick parallellt, för att undvika överhörning mellan ledningarna. Man kopplade också samman ledningar inom Sverige för experimentets skull, och fick en 3400 km lång förbindelse Stockholm-Luleå-Sundsvall-Göteborg-Stockholm.

En variant av Egnér-Holmströms mikrofon som gav ca 10 ggr starkare ström och ökade räckvidden med 2/3 köptes in av Telegrafverket för 25000 kronor 1911.  Abonnenterna fick betala en inträdesavgift på 50 kronor och abonnemangsavgift på 100 kronor per år. Som flest användes 417 starkströmsmikrofoner i telefonnätet, 1919.

Telefon med starkströmsmikrofon

Telefon med starkströmsmikrofon

Tekniken kunde haft betydelse för att införa telefoni på längre sträckor mellan Sverige och Tyskland, men eftersom de tyska ledningarna inte skruvats i samma omfattning som de svenska fungerade det inte och tyska postförvaltningen var inte positiv till ett införande.

Detta var en alternativ utvecklingslinje till pupiniseringen vid samma tid, vilken innebar att man kompenserade kapacitansen hos långa ledningar och därmed fick bättre ljud över längre sträckor. Ytterligare en metod som utreddes var mekanisk förstärkning av signalerna.

Egnér och Holmström sysslade också med tidiga radioexperiment, år 1897 när det bara gått ett par år sedan Guglielmo Marconi patenterat apparater för radiotelegrafi. Deras mikrofoner kom också till användning vid försök med den danske uppfinnaren Waldemar Poulsens ljusbågsgenerator för radiovågor. Holmström var från 1898 fram till 1933 föreståndare för verkets undervisninganstalt. Han var också ansvarig för det första Telegrafverkets museum, som byggdes upp vid Brunkebergstorg i Stockholm under andra hälften av 1910-talet och öppnade 1923. Det är kanske därför det finns så många föremål av dessa lite udda experiment ur telefonens utveckling bevarade?