Stereonegativ med motiv från fotbollsmatch, okänd plats.

Fotbollsmatch. Sterografi ur Tekniska museets arkiv.

En innovation är inte alltid ett redskap. Den kan också vara en idé. Den kan vara en lek – en samling regler, en boll, 22 spelare och en plan yta med två mål. En lek som skapar spänning, lycka och förtvivlan för både spelare och supportrar. Vissa innovationer slår inte bara igenom på en global marknad, vissa vinner också miljoner hjärtan. Vad vore livet utan fotboll?

Det geniala med fotboll är enkelheten. Den kan spelas av nästan vem som helst på vilken nivå som helst, från Barcelonas Camp Nou och Londons Wembley – till gräsplätten bakom dasset vid sommarstugan. Nästan vem som helst kan börja leka med en boll. Oavsett kön, samhällsklass, ålder och inkomst. Bara i Sverige finns en halv miljon utövare och medlemsantalet i svenska klubbar är det dubbla. Från 7-åringar med galna fotbollsföräldrar till vuxna män och kvinnor som drar på sig skador i lera inom Korpfotbollen. Vill man inte svettas och göra sig illa kan man bara titta på – eller spela fotbollsspel på datorn.

Fotbollen har kallats en arbetarsport. I stora delar av världen har den väckt drömmar om att söka sig ur fattigdom och slum. Och även om det är långt ifrån alla som lyckas kamma hem miljonkontrakten så kommer många av dagens stjärnor från enkla förhållanden. En fotbollsbegåvning är inget man kan köpa för pengar, den kräver träning och hårt arbete. Vi som supportrar får nöja oss med att försörja spelbolagen i hopp om småvinster i väntan på storkovan.

Det kan vara svårt att beskriva vad fotboll är för den som aldrig sett eller upplevt det. Det är en sport, det är en tävling – men det är också en uppvisning i skönhet och elegans, i styrka och energi. Visst jublar vi över det egna lagets mål – men vi hisnar också åt snygga finter, frisparkar, räddningar och nedtagningar, suckar åt en dålig passning och stönar efter en missad öppning. Det är ett både vackert och plågsamt skådespel. Det är dramatik utan manus. Det är samarbete och individualism – kärlek och frustration. Det är ”bara” fotboll. Det är på liv och död och enligt många viktigare än så.

Men som så många innovationer tar fotbollen fram både det bästa och det sämsta hos människor. Den kan påverka ett lands yttrandefrihet, belysa jämställdhetsproblem och göra underverk för integration och tolerans. Samtidigt för den med sig läktarvåld, prostitution och ett oändligt antal skumma affärer. Fotboll har vid flera tillfällen varit upptakten till väpnade konflikter.

Samtidigt skapar sporten ett globalt samförstånd. Världssamfundet inte kan enas om nedrustning och mänskliga rättigheter, men inom den internationella fotbollen kan man av någon anledning komma fram till offsideregler, domarbeslut och målkameror. Borde FN:s säkerhetsråd kanske börja nyttja gula och röda kort? FIFA är inte världens gulligaste och mest politiskt korrekta organisation, men de levererar. Och människor har en tendens att glömma deras snedsteg, hur allvarliga de än må vara. Allt för kärleken till själva spelet.

Vill man bli kompis med en taxichaufför i Aten kan man alltid testa att droppa namnet Giorgos Karagounis och EM 2004. Fotboll förenar, den bygger broar. I Moskva kan man nämna målvakten Lev Jasjin och Kairo i Hossam Hassan (med viss risk då han stödde den nu störtade Mubarak). Det är sällan heller fel att komma från the land of Zlatan. Ett fotbollsintresse ger oss vänner över hela världen. Man får bejaka sin reptilhjärna och tillhöra en gemenskap. Det är lite som en religion – där spelarna är våra gudar – som vi dock älskar att både rosa och risa.

Oavsett om man är supporter eller spelare. När jobbet, skolan, kärleken och/eller livet i största allmänhet suger. Då finns den alltid där. Fotbollen. Och hur illa det än står till med form och statistik finns alltid hoppet och möjligheten där. Glöm skolan, jobbet och kärleken. Den här gången vinner vi.

Älskade fotboll! Av gästbloggaren Lena Ollmark, författare och fotbollsberoende