Barn i telefonkiosk

Vi uppmärksammade nyligen att det var 30 år sedan Heta linjen-upploppet 1982. Samtidigt kunde vi samla in en server som använts för Heta Linjen-samtal långt senare, mellan 2000-2010. Eftersom vi inte har så mycket information om Heta linjen, utom det som skrivits i Televerkets historik och i pressklipp, sökte vi berättelser från er som ringde. Den 26 september 2012 har vi berättarcafé på museet. Kom och berätta!

Vi har redan fått flera bra svar efter alla inslag i media och alla tweets. Ett av svaren kommer från Anders som berättar: ”Jag var själv väldigt aktiv inom heta Linjen i början av 80’talet. 1982 var jag med att bilda en auktionsgrupp för att stoppa dåvarande televerkets planer  att avveckla möjligheten att använda hänvisningsnummren för gratissamtal,  förutsättningen i Heta Linjen. Vi fick bland annat träffa Televerkets dåvarande informationschef tillsammans med aftonbladet och annordnade demonstrationer på Sergels Torg. Jag var även på plats vid träffen i Rålambshovsparken/Fridhelmsplan fredagen den 17/9 1982, som urartade när polisen anlände.”

Heta linjen blev det kanske första sociala mediet i Sverige som på detta sätt kunde samla så många människor. I samband med Almstriden i Kungsträdgården hade visserligen telefonkedjorna varit viktiga för att trumma samman demonstranterna så att man kunde skydda de gamla träden från att fällas. Men fördes diskussionerna med luren i hand? Diskussionen på Heta linjen var också mindre dramatisk än i Kungsträdgården omkring tio år tidigare. Det var bara att snacka, utan någon agenda, utan några krav eller plakat. Polisen var mycket förbryllad över ungdomarna som samlades på Fridhemsplan 1982.

Carina berättar: ”Jag är en av dem som ägnade otaliga timmar till att sitta med telefonluren i handen och ringa, ringa, ringa på dessa nr. Det var fantastiskt roligt och ryktet om vilka nr som fanns spred sig som en löpeld mellan oss som ringde och jag minns att jag hade långa listor med telefon nr som inte hade någon abonnent  för tillfället.

När man nu i efterhand tänker efter kan man ju lite förstå föräldrar och syskons frustration över att familjens enda telefonlinje och dåtidens enda kontakt med yttervärlden var ockuperad i timmar varje eftermiddag och kväll. Jag vet att vid något tillfälle lyckades min mamma få tag i mig hemma genom att hitta mig på ett av dessa nr som hon ringt från sitt jobb och säga åt mig att lägga på.  J […]

Jag var 14 år vid tillfället och det var ju stort att åka in till stan denna kväll och gå runt bland alla Hetalinjenungdomar. Jag minns också att jag tyckte det var lite läskigt när polisen kom och vi inte riktigt förstod varför vi inte fick vara där utan skulle springa iväg.”

Men kulmen för Heta linjen blev också början till slutet. Televerket insåg att det fanns ett behov och kunde ganska fort modifiera utrustning som egentligen var till för att inte alla som ringde in till de populära caféprogrammen skulle orsaka blockering i telefonväxlarna. Televerket kunde också börja debitera samtalen, till de lediga numren var det gratis men nu räknade man att kunna få in miljoner kronor i samtalsavgifter.

Olle berättar: ”Just den kommersiella biten tog egentligen död på hela konceptet eftersom det då blev en kontaktfömedling som omedelbart drog till sig diverse element med skumma intentioner och hela den sociala biten försvann. Dessa element hade funnits även tidigare men eftersom telefonnummer till mer slutna grupper hanterades från mun till mun så kunde man hålla dessa borta till stor del. Rykten spreds fort och de blev uteslutna från de “privata” nummerserierna”

I förlängningen kom 071-nummer, modemuppkoppling till BBS:er som Fidonet, chatforum på Internet, sms och idag Twitter eller Facebook att ge oss en helt annan syn på  sociala medier. Både telefonen och internet är bland de 100 viktigaste innovationerna. Vi på museet ser redan anledning att återkomma och berätta om Heta linjen och alla sociala medier vi använder eller redan glömt, håll utkik!