Nummerslagaren Telerapid sände pulserna till telefonstationen så att du slapp använda fingerskivan. Det var bara att ställa in knoppen i mitten för rätt kontakt på telefonlistan och dra i en spak så ringde manicken upp åt dig.
Den automatiska nummersändaren Telerapid erbjöds Televerkets kunder från 1951, mot en extra avgift förstås.
Telerapid kunde lagra 50 nummer mekaniskt, ”inprogrammerade” i metallskivor med hjälp av en speciell tång. Vid programmering klipptes ett hack i skivan för nollan, två för ettan och så vidare. När skivorna roterade läste en fjäderkontakt av hacken och sände ut de impulser på telefonledningen som normalt alstrades av fingerskivan. En tränad person kunde koppla upp ett samtal genom att slå impulserna med lurens klyka, men måste förstås i så fall ha numret i sitt eget minne. Impulsvalet hade sina för- och nackdelar.
I och med övergången till AXE började tonvalsteknik användas för uppkoppling av samtalen. Det ryktades att det skulle gå att vissla fram telefonens tonkombinationer och därmed koppla upp samtal utan att använda knappsatsen på telefonen. Nummersändaren Micromil från 1985 hade en minneskapacitet på upp till 4096 tecken och var ett digitalt alfanumeriskt telefonnummerminne, stort som en miniräknare, med en högtalare på baksidan. Den utnyttjade telefonens mikrofon för uppkoppling av samtal och var lämplig även för personer utan absolut gehör. Tonkombinationer ljöd ur högtalaren och fångades upp av telefonens mikrofon, i växeln omtolkades signalerna till ett telefonnummer och samtalet kopplades upp.
En oförutsedd bieffekt av Micromil var att det gick att koppla upp samtal i äldre telefonautomater med hjälp av nummersändaren, trots anslagen i telefonkiosken om att samtalsavgift om två kronor först måste läggas i myntinkastet. Problemet åtgärdades snabbt. I varje telefonkiosk hängde också telefonkataloger, i Stockholm fanns det flera delar: abonnenter sorterade i bokstavsordning A-M samt N-Ö och Yrkesdelen. Länge var abonnenterna sorterade enligt principen ”efternamn-titel-förnamn” Fru kom före Fröken, Vaktmästare före Verkställande direktör. På mindre orter hade telefonnumren länge bara fem siffror, i storstäderna sex. På 1970-talet var tillväxten i telefonabonnemang så stor att Farsta utanför Stockholm och Huddinge måste få sjusiffriga telefonnummer. Idag slår vi oftast riktnummer var gång vi ringer för att nå olika operatörer i mobila och fasta nät. Hur många telefonnummer kan du egentligen, utantill?
Not. Bloggserien bygger på en artikel i museets årsbok Daedalus från 2006, här omarbetad och utökad, med flera nya illustrationer.
Facebook
Youtube
Lämna ett svar