Kompaktkassettbandet introducerades av Philips för 50 år sen, men idén var inte ny.
Ljudkassetter med magnetband arrangerat i en ändlös slinga konstruerades av Bernard Cousino i Toledo, Ohio 1952.Tekniken med ändlös slinga tillät inte återspolning men bandet kunde i viss mån spolas framåt. Kassetten fann i början av 1960-talet användning i bilbranschen. Där fanns ett olöst problem med spelare för grammofonskivor i bil. Bandet hade fyra spår och var lagom långt för att ge plats åt en LP-skivas båda sidor. Spelare för systemet såldes som biltillbehör i USA och fick begränsad spridning, delvis beroende på att den färdiginspelade musiken till spelarna såldes i biltillbehörsaffärer och inte i skivbutiker. När ett bredare urval av musik blev tillgängligt för fler köpare uppstod en marknad även för spelare till hemmet.
Uppfinnaren Bill Lear var känd som skapare av de små affärsjetplanen, Learjet, från 1962. Han hade redan då en rad uppfinningar bakom sig: så tidigt som 1922 hade han konstruerat radiomottagare för bilar. Han utvecklade också radiokommunikationsutrustning för flygplan innan han 1945 intresserade sig för konsumentelektronik. Bland annat engagerade han sig i licenstillverkning av trådspelare och som distributör av 4-spårskassetter fann han möjligheter till utveckling av dessa.
Han lät dela upp bandet i åtta kanaler i stället för fyra, vilket gav en fördubblad kapacitet och spelare kunde tillverkas med fyra stereospår. Tillverkarna av tonhuvuden ansåg att detta var omöjligt att göra eftersom spåren skulle störa. Lear stod på sig och tekniken förfinades så att det ¼ tum breda bandet delades i åtta spår. Genom sina kontakter inom Ford lyckades han införa sin nya spelare med denna teknik som standardtillbehör på alla Fords modeller i USA 1966. Det året installerades 65 000 spelare för Stereo-8.
Det fanns nackdelar med tekniken: när en LP-skiva skulle ges ut på Stereo-8 passade inte melodiernas längd med de fyra spårens. Skivans båda sidor fick delas upp och i många fall fick man lägga en ny följd för melodierna så att de passade kassetternas längd. Annars kunde det hända att musiken måste tystna mitt i en melodi medan avläsningshuvudet bytte till nytt spår. Injusteringen av huvudet var också ett problem liksom kontrollen av hastigheten på bandet och man förlorade i ljudkvalitet. Fördelen var att spelaren automatiskt bytte spår efter ett varv och att man på så vis fick snabbare access till musiken genom att spola framåt och byta spår.
Kompaktkassetten som introducerades av Philips 1963 fick snabbt genomslag i Europa. Fördelarna med vänd- och spolbara kassetter samt att bandspelarna försågs med inspelningsmöjlighet gjorde att kompaktkassetten snart vann popularitet även i USA. Intresset för Stereo-8 dalade och efter 1983 gav de stora skivbolagen inte ut musik i Stereo-8 format längre.
Enkelheten att kopiera musik från olika källor till en kassett ledde till att upphovsrättslagen kompletterades med regler om privatkopieringsersättning. I priset för en dator, lagringsmedia och kassetter finns ett bidrag till rättighetshavarna. Copyswede tar 2,5 öre per spelminut för en ljudkassett och intäkten för 2012 blev 435 000 kronor. Ljudkassetter liksom VHS-kassetter minskar i användning och det avspeglas i intäkterna. Copyswede har överenskommelse med organisationerna IPFI, Stim och SAMI att dessa fördelar medlen från avgifter för kassetter, de får var sin lika stor andel av kakan.
Lämna ett svar